Har suttit och försökt lära mig Harry Potter-temat. På dragspel.

livet är

spännande

i småsmå

doser!

Och nu lyssnar jag på afrikansk trummusik. Haha. Ja jävlar. Ibland har jag såna dagar.

Ibland har jag dagar som bara består av att dricka apelsinjuice och spela tv-spel. Synd att slösa bort en dag på det sättet, tycker vissa. Skönt, tycker jag. När jag var i mina äldre tonår (jag låter så gammal när jag uttrycker det så, haha) ville jag jämt göra så mycket som möjligt av tiden och jag kunde bli väldigt stressad av det. Att åka och träffa människor jämt gav mig social vana, men hjälpte mig inte med de problem som faktiskt bankade innanför mitt skal.

Det blev helt cepe sen när jag skulle knyta nära relationer med folk, bli en pojkvän, och inse att det inte alls gick. Varenda självinsikt som följde blev som ett hårt slag i magen. Ville ju bara vara bra, och fin. Missuppfattade varenda självinsikt. Eventuellt gick det upp för mig.

Jag var en bra och fin person då men det var inte min bild av mig, och som resultat blev sättet jag betedde mig på inte särskilt bra eller fint. Jag menar inte att jag var elak, men jag väldigt orolig, paranoid, självömkande, jämförande, och närhetsberoende.

Det är skönt att titta tillbaka på saker nu och inse att man glömt det mesta som var negativt men ändå se att det fanns där, just då. Vara medveten om det så att säga ”Jag var sådär då. Nu är jag såhär.”

Har suttit och försökt lära mig Harry Potter-temat. På dragspel.

livet kan vara

spännande

i småsmå doser!

Och nu lyssnar jag på afrikansk trummusik. Haha. Ja jävlar. Ibland har jag såna dagar.

Ibland har jag dagar som bara består av att dricka apelsinjuice och spela tv-spel. Synd att slösa bort en dag på det sättet, tycker vissa. Skönt, tycker jag. När jag var i mina äldre tonår (jag låter så gammal när jag uttrycker det så, haha) ville jag jämt göra så mycket som möjligt av tiden och jag kunde bli väldigt stressad av det. Att åka och träffa människor jämt gav mig social vana, men hjälpte mig inte med de problem som faktiskt bankade innanför mitt skal.

Det blev helt cepe sen när jag skulle knyta nära relationer med folk, bli en pojkvän, och inse att det inte alls gick. Varenda självinsikt som följde blev som ett hårt slag i magen. Ville ju bara vara bra, och fin. Missuppfattade varenda självinsikt. Eventuellt gick det upp för mig.

Jag var en bra och fin person då men det var inte min bild av mig, och som resultat blev sättet jag betedde mig på inte särskilt bra eller fint. Jag menar inte att jag var elak, men jag väldigt orolig, paranoid, självömkande, jämförande, och närhetsberoende.

Det är skönt att titta tillbaka på saker nu och inse att man glömt det mesta som var negativt men ändå se att det fanns där, just då. Vara medveten om det så att säga. "Jag var sådär då. Nu är jag såhär."

Förresten.

Jag vet inte hur ni tycker, men jag tror inte att det här inlägget hade varit komplett utan en skäggig man med katt: